tisdag 4 augusti 2009

Lite av varje

Nu känns det som om det är dags att skriva igen. Det har gått ett tag och jag har hunnit med en hel del. Vi har besökt ett hindutempel en timmas cykelflaksfärd härifrån, ätit ananas med några manliga kollegor efter jobbet på marknaden i grannbyn, tittat på när stora och små pojkar spelat fotboll i skyfallet som täckte hela planen med några decimeters regn, åkt till Dhaka och stött på en svensk man som bott i Bangladesh flera år som delade med sig av sina erfarenheter, simmat i en pool och ätit pasta och pesto sallad och träffat barn och lärare på Jenniferskolan i Dhaka. Nu är jag tillbaka på Thanapara och ska börja återgå till de vanliga rutinerna och schemat men med friska tag, lite svensk mat, kanske fortfarande, kvar i magen och även med nya uppgifter, för nu börjar vi våran distansutbildning också som kommer att beröra tre olika ämnen, organisationsutveckling, genus och mänskliga rättigheter, med tre frågeställningar inom varje ämne.

Jag vill dela med mig av en liten iakttagelse också från igår eftermiddag. Jag satt på en bänk utanför kontoren och pratade med chauffören Radjak. Han är alltid glad, ser inte ut att kunna bli arg och är väldigt lätt att prata med, även om han inte pratar engelska. Så när vi satt där kom en gammal man med sin cykel med flak och levererade mat till Thanaparas kök. Då frågade Radjak vad potatis heter på svenska och när jag sa det började han skratta och sa potatis han med, tydligen ett väldigt roligt svenskt ord. Klingar roligt i en bengals mun. Den gamle mannen bar in säcken med potatis, äggen, linserna sockret och mjölet som var på hans flak, och sen när han var klar lindade han omsorgsfullt upp en liten fransig remsa tyg som han sen torkade av flaket med mycket noggrant. Sen lindade han tillbaka trasan lika omsorgsfullt igen under sadeln innan han sa hejdå och cyklade därifrån. Det han äger här i världen som ger honom en inkomst så han kan få mat på bordet åt sin familj är den där cykeln med flak, och därför tar han också hand om den som om den var det finaste han ägde.

Johanna










1 kommentar: