På jordbruksbesök i en by

Hej vänner!
Idag tänkte jag berätta om ett besök vi gjorde i en liten by nära Thanapara där de odlar ekologiskt. Men först en liten bakgrund.


Den Svenska föreningen Svalorna Indien-Bangladesh startade upp hela Thanapara Swallows DS för 37 år sen efter frihetskriget 71 när byn Thanapara blev extra hårt drabbat då de flesta männen i byn blev avrättade av den pakistanska armen. Svalorna var de enda donatorerna i början och väldigt involverade i verksamheten här i flera år tills man kände att man kunde börja lämna över ansvaret mer och mer till cheferna på Thanapara. De startade upp en textilfabrik som är beroende av export, och byråkratin inom landet för att få just exportbiten att fungera är inte det lättaste, och kontakten med köpare var också sådant som TSDS hade stor nytta av att ha hjälp av de svenska volontärerna. Men undan för undan blev TSDS mer självständiga och idag är chefen på TSDS, mr Raihan, också ordförande i Acota, en paparplyoganisation som jobbar med rättvisemärkt i Bangladesh, ordförande i Emmaus Asia och med i Emmaus internationals styrelse mm. D.v.s. han jobbar väldigt nätverkande och internationellt samtidigt som han driver TSDS.

Idag har TSDS olika donationer för olika projekt och program och det enda samarbetet de har med svenska svalorna är ett program för ekologiskt jordbruk och bönders rättigheter och så oss såklart, på praktikantlinjen på Österlens Folkhögskola.

Jordbruksprogrammet är uppbyggt så att de har 80 bondegrupper i 40 byar på ett par mils avstånd från Thanapara. En grupp består av 20 personer, en av varje kön från tio familjer, och en kvinna och en man från varje grupp är gruppledare. Mycket genus och väldigt smart, för kvinnor och män har olika uppgifter i arbetet med jordbruket, så på detta sätt lär sig alla nya och nyttiga saker på utbildningarna som TSDS anordnar.


Den dagen vi fick följa med till en by hade man utbildning med en man från TSDS om risodling. Vi förstod inte så mycket förrän efteråt när vi fick en kortversion på engelska. Vi fick se olika komposter de använder att gödsla med istället för konstgödsel. De tog med oss till fruktträdgården där de odlade bananer och papaya i långa rader och till risfältet lite utanför byn. Innan vi åkte hem blev vi itrugade (men vi var inte svårövertalade) mango, kokosnötsmjök, kokosnöt, guava, en liten grön frukt som jag inte vet namnet på men som smakar lite citrus utan att ha citruskonsistensen utan som är hård, banan och sötsaker till efterrätt! Allt det fick vi i oss meddans halva byn nöjt tittade på. Allt enligt bangladeshisk sed. Bangladesh är det mest gästvänliga land jag har varit i. De tar verkligen ifrån tårna och det bästa man kan göra är att ta seden dit man kommer, berömma deras goda frukt och tacka så mycket. Det är mitt bästa tips i alla fall.

Hoppas ni alla får besöka en by i Bangladesh en dag.

kram Johanna