Thanapara; visum, varme och brollop

Min plan var att lagga upp bilder for flera dagar sen, men jag har varit sa upptagen fran tidig morgon till sen kvall sa det har inte blivit natt, och nu kranglar det med bilder sa det far bli nar det blir.

Nu sitter jag pa taget till Dhaka, men det ar att ga handelserna lite i forvag. Nar jag hade skrivit klart sist hangde jag uppe till halv fem och tog igen lite forlorad tid. Jobbigt nar man har vanner pa nadra sidan jorden nastan och bada ar daliga pa att halla kontakten via mail. Da finns det en del att prata om nar man val ses.

Efter nastan fyra timmars somn ringde Santo, som ocksa ska tillbrolloppet i Indien om han far visum, och fragade om jag ville vara sa snall och folja med till stan en timme bort nar han skulle forsoka fa visum. Jag foljde med sa klart, men tyvarr sa var konsulatpersonen i Dhaka den dan och darfor blev hans tid for visumansokan installd. Det betydde att han var langst bak i kon igen. sa kan det ga till.

Jag har ocksa hangt lite i skolan och suttit med lararna i lararrummet och blivit bjuden pa gott. Den har gangen var det mango. Mangosasongen ar lite senare i ar sa mangon ar fortfarande god. FOrra aret hade den hunnit bli lite gammal till vi kom.

Vi hade lite fodelsedagsfirande for en av cheferna dar vi sjong bade sanger pa bangla och svenska och dansade lite.

Jag har suttit mycket med nattvakterna pa organisationen och pratat med de tva aldsta som ska sluta jobba dar. Vi har pratat om hur de ska kunna forsorja sig nu nar de inte har kvar sin inkomst och heller inte har nagon pension som man far nar man jobbar pa nagot statligt jobb eller innom en storre organisation som har sant. Jag har tagit hjalp av mina kompisar harifran for jag pratar inte sa mycket bangla precis att det racker till det. Losningen kanske blir att de startar en liten teshop eller affar eller hyr land for att odla grodor som man sen kan salja. Vi far se vad det blir. Det som ar sa trakigt att se har ar att ibland sa bryr sig inte barnen till gamligar om sina foraldrar utan de far ga runt och tigga.

Jag foljde med min andra kompis Raj som ocksa ville till brollopet. VI trodde han skulle fa sitt visum men da visade det sig att i dar han ansokte hade de ingen maskin som kunde lasa hans nya visum utan han maste forsoka fa en ny tid for att lamna in sin ansokan i Dhaka istallet. Nu ar tiden knapp, men kanske nan av dem far visum i tid anda.

Bara att vara i Bangladesh ar helt underbart. Det ar inte lika varmt som forra aret och jag ar sa van sa jag inte bryr mig sa mycket om att jag ar varm och klibbig hela tiden. Jag gillar varmen och fattar inte hur jag ska klara en hel vinter i Sverige. Burr. Jag ar nog inte gjord for det svenska klimatet.


Jag har varit pa brollop idag ocksa. En kusin till Santo gifte sig och vi var med pa festen hos bruden idag. Brudens familj satt i nagra rum och brudgummens familj och vanner i nagra andra. Alla var tvugna att sitta inne for det regnade sa mycket. Hela garden var helt lerig sa skorna fastnade. Vi satt i ett rum med Santo och Shimul och snackade i flera timmar. Vi tog en valdig massa bilder ocksa och fick supergod mat. Lite extra god for att vi var speciella gaster. Det ar svart att komma undan sant i Bangladesh. Folk ar sa himla gastvanliga och givmilda sa det inte finns make till det.

Jag har akt busstak och overfull lokalbuss, och da maste jag saga att jag foredrar busstaket. Det holl pa att ga at skogen dock for polisen ville inte slappa upp mig pa taket for det ar bara man som aker dar. Kanske att kvinnor akte pa taket under frihetskriget 1971, sa min kompis Raj.

Som sagt, sena kvallar och tidiga mornar har gjort att jag ar jatte trott. Kan inte riktigt skriva nagot valformulerat idag, men kanske nar jag kommit till Dhaka och vilat upp mig lite.

Tjoho, nu ska jag sova lite pa nattaget sa far vi hoppas att ingen tar mina skor.