I bangla land =)

Nu ar jag pa Thanapara med de nya praktikanterna. Vi traffades i Dhaka forst och jag hjalpte dem att fa ratt simkort till sina internetmodem sa de ska slippa problem och dubbelbetalningar och sant man kan raka ut for annars. Sen visade jag dem runt i omradet dar de formodligen kommer bo nar de ar i Dhaka. I fredags hamtade jag dem fran deras omrade av stan och tog med dem till Farhana sa de fick traffa henne en gang tillsammans med mig. Nu kan de kontakta henne nar de aker till Dhaka och besoka skolan och barnens hem i slummen. Det ar en valdigt fin mojlighet att bli runtvisad av nagra som sjalva bor dar.

Nar vi kom till Farhana fick vi folja med pa en speciell tillstallning. En Tjollisha. Det ar en muslimsk tradition och man bjuder hem slakt och vanner fortio dagar efter att nan dott och bjuder pa mat. En de kande hade dott och vi fick folja med. Anna och Lotta, som de nya praktikanterna heter, fick da uppleva sin forsta bangladeshiska "fest". Man sitter forst pa nagon sang eller i nagon soffa och halsar pa vardfolket som gar runt, sen nar de blir ens tur att ata sa far man gora det, och det ar nastan alltid kryddat ris med kryddigt kott i. Anna och Lotta som inte ater kott satt och petade ut alla de sma kottbitarna som blandat sig med riset, och jag tyckte faktiskt lite synd om dem men nu vet de vad som vantar.

Vid fem satte vi oss pa bussen upp mot Thanapara, byn jag bodde i som praktikant, och sex timmar senare, efter en underbart vacker men ibland hettsig bussresa med galna omkorningar, var vi framme. Vi mottes av chaufforen Radjak och Santo som ar chef for kladfabriken och en god van. Kart aterseende blev det och nar vi kom fram till organisationen mottes vi av nattvakterna och Madjeda som var var extramamma nar vi var har. Hon hade lagat massa god mat som vi at innan vi stupade isang.

Den forsta dagen var helt galen. Halsa pa alla, krama om alla och hora sig for om hur alla mar och hur deras familjer mar. Anna och Lotta fick en rundvandring och sen borjade vi titta pa deras arbetsplaner och jag gav dem lite tips om allt mellan himmel och jord, sant som ar bra att veta som det tagit oss lang tid att fatta. Vad gor man med tvatten, ska man tvatta trosorna sjalv, hur manga pasar maste man ha runt godispasen for att myrorna inte ska ta sig in och hur ser beslutsvagen ut och vem gar man till med olika fragor. Nar ska man prata med chefen och nar racker det att ga direkt till den det galler. Mycket smasaker som det kanns jatte bra att kunna dela med sig av.

Att vara tillbaka kanns fantastiskt. Det far mig att verkligen vilja sattsa pa att komma tillbaka igen. Jag maste ju lara mig bangla flytande nagon gang. Jag kunde tillrackligt for att fa en keps och en kopp te idag nar vi skulle kopa en vattenkokare. Det var fasta priser i affaren men jag fragade efter lite rabbat anda och forsokte pruta, men det gick inte att pruta i den affaren sa da gav de mig presenter istallet, och nar Anna, Lotta och min bagladeshiska kompis Shimul kom till affaren undrade de varfor bara jag fick te. Det var lite kul.

Shimul ar fran Dhaka men jobbar med kladproduktion pa thanapara ibland for sitt kladmarke i Australien. Den har gangen hade han med sig nagra Austraienska kompisar som ocksa ska starta kladbuisness och nagra kompisar fran Dhaka som jobbar med en skola lite liknande Jenniferskolan, sa jag har natverkat lite infor framtiden och ska aka och se andra skolor nar jag ar tillbaka i Dhaka.

Nu blev det ganska langt och utan bilder, men nasta gang kommer bilder och jag kommer presentera lite folk som jag skrivit om har sa det blir lite lattare att hanga med. Ett inlagg om Jenniferskolan kommer ocksa, med bilder....

Kram och god natt for denna gang.